Jag undrar hur länge jag tänkt göra det här inlägget. Jag har bara inte vetat hur jag ska formulera mig, jag vet fortfarande inte det men jag skriver ändå. Annars kommer jag säkert aldrig att göra det.

Jag tänkte för ett tag sedan att det verkligen känns som att man äter för att överleva. Jag älskar mat i vanliga fall! Mat är något som brukar vara både gott och mättande. Just nu är det bara mättande. Om ens det...

Det känns verkligen som att jag äter av en anledning. För att överleva. Jag har aldrig riktigt tänkt på det sättet förut men det är ju faktiskt alltid så att man äter för att överleva fast samtidigt tycker nog de flesta om mat. I alla fall vissa maträtter. Jag har inte varit stormförtjust i något jag ätit hittills. I början var det till och med så att jag inte ville att det skulle bli dagen efter eftersom jag då skulle behöva i skolan. Lyckligtvis finns det ofta spaghetti i skolan en det börjar bli riktigt tråkigt! Jag kommer ihåg första gången jag och Julia åt det i skolan, vi båda konstaterade hur gott det var. Jag känner inte så längre, jag har tröttnat på att äta samma sak hela tiden!

Visst kan man göra ganska mycket veganmat men det känns ändå inte särskilt varierat. Det är ju bönor och grönsaker i allt jag äter.

En annan sak jag tycker är jobbigt är att jag alltid måste titta vad saker innehåller innan jag kan dricka eller äta det. Jag vågar inte ens dricka apelsinjuice utan att först läsa innehållsförteckningen minst två gånger. Finns det något som kan vara misstänksamt struntar jag i att dricka det och dricker vatten istället.

Jag tror dock att detta projektsrbetet har hjälpt mig med vissa saker. Jag känner just nu inte en längtan efter godis eller kakor. Helt otroligt eftersom jag alltid brukar känna ett sug efter det. Jag skulle nästan kunna kalla mig själv en sockermissbrukare men jag tror att jag efter dessa sex veckor kommer att vara i alla fall lite "renad" från det sockersug jag brukade känna. Man kan alltid hoppas.

Nu blev det ett långt inlägg som troligen är lite flummigt formulerat men jag gjorde i alla fall mit bästa. Haha.

/ Nathalie